Jag gick sta och köpte en skrivarstuga i Uppland. En liten röd stuga utan grannar åt något håll. Jag har tillbringat de sista tre månaderna där, och det har varit alldeles underbart. Jag har fått så mycket gjort och jag tror att jag inom en snar framtid har en uppföljare till Vägen färdig. Jag vågar inte lova något. För nu när man återigen befinner sig i storstaden finns det så mycket som pockar på min uppmärksamhet. Det finns duvor att mata, fasader att klättra på och klädbutiker att leka kurragömma i. Jag förstår inte hur människor har disciplin att gå till jobbet på morgonen och stanna kvar till eftermiddagen. Ett tag jobbade jag som receptionist på ett stort nationellt bemanningsföretag. Efter en vecka kom jag på den briljanta idén att konstruera en tredimensionell pappdocka av mig själv, placera den i det ergonomiska underverket som var min stol och sedan tilltala alla från en ljusrörslampa i taket. Många var förbryllade, men de allra flesta frågade vad tusan jag höll på med innan de ställde sin riktiga fråga. Andra var mer rakt på sak, ryckte i mitt head-set och frågade om de kunde låna toaletten som om knäväckshäng i ljusrörslampor var vanligt på alla arbetsplatser. Nu vet jag ju visserligen att så inte är fallet då jag är en trendsetter, men jag uppskattar när folk låter andra göra sin grej.
